Läsvärt nr 1 av Eva Söderlind
med kommentarer av Thomas Haug

Tankar om datorordet "dator" och lite annat

Det är fotogenkökets fel!
Det är 1930-tal, sommar i mörkaste Småland, där en stadsfamilj har hyrt en sommarstuga utan alla bekvämligheter som vi nu tycker är självklara. Inga vattenkranar inomhus - men fullt med vatten i brunnen. Ingen toalett - men ett spännande miljövänligt dass i särskilt litet hus. (Fast då anade man knappast att det var miljövänligt.) Inte heller fanns det elektricitet utan man fick ta till stearinljus då det skymde på kvällen. Men det som husmodern främst saknade från köket i stadslägenheten var den nya elplattan som hon hade fått i julklapp just detta år. Tänk att bara vrida på ett vred så blev plattan varm och gröten kokad på nolltid.

Men här på landet fick hon ta fram det gamla fotogenköket "Svea" både morgon, middag och kväll. Det var en mässingsskapelse, påminnande om en fotogenlampa, med en pumpförsedd fotogenbehållaren nertill. Och barnen fick hålla sig på behörigt avstånd. För fotogenköken kunde explodera!!! Det visste varje husmor. Det hade hänt förfärliga olyckor med dödsfall och eldsvådor som följd.

Visserligen hette det att just fotogenköket "Svea" var absolut tillförlitligt, osfritt och tystbrännande. Fast det var ju ett reklamutlåtande. På marknaden konkurrerade "Svea" med "Primus". Båda köken såldes över hela världen, gjorde sina fabrikörer till miljonärer, allt medan ett och annat dåligt ihopsvetsat fotogenkök flög i luften.

Och barnen stod på tröskeln och lyssnade på sin mors oro då hon pustade och pumpade och fumlade med tändstickorna. Och de fick för alltid detta inpräntat i hjärnan: APPARATER KAN EXPLODERA!

Vad har detta med datorer att göra???
Det här är min förklaring till att just vår generations kvinnor så ofta tar avstånd från apparater och maskiner. Jag levde mig in i min mammas oro mer än mina bröder, som snart började intressera sig för helt andra apparater på annan plats än i köket; motorer för bilar och flygmaskiner och motorcyklar. Jag tror vi är den sista generationen som bär på sådana här efterhängsna fördomar. Våra döttrar har inte alls sådana tankebojor. De hanterar de båda trolleriapparaterna datorer och mobiler med största elegans, liksom allt från lattevispar till bilar.
Macseniorerna ger oss härlig hjälp att komma på bättre fot med våra Macar. Det gäller bara att öva, försöka, och öva igen. Samt lära sig de nya orden, termer som betyder saker som vi aldrig tidigare stött på.
Och det är just där som jag undrar om det skulle hjälpa om vi ägnade oss något åt de nya orden, tog reda på varför de heter som de gör, om de kan knyta associationer till andra ord som vi känner bättre till och därför kan förstärka minnet. Jag gör ett försök.
Ta till exempel ordet "dator". Det är ett äkta svenskt ord i databranschen, ett ord som inte tycks finnas någon annan stans. Det är kort och det är väl därför det slagit rot.

Thomas Haug kommer ihåg när ordet kom till:
Jag minns att ordet kom till. Det var - tror jag, i samband med en datamässa (eller något ditåt) 1968 i gamla Stockholmsmässan vid Stadion att någon lanserade ordet som en förenkling av "datamaskin" som man sade då. Man hade ju i så där femton års tid arbetat med sådana maskiner (bland annat BESK i Sverige, många IBM modeller och så vidare) och ibland kallades de "matematikmaskiner" vilket lät högtidligt. Tyskarna använder fortfarande ordet "Rechneranlage" och "Rechner" medan engelskspråkiga talar om "computer" vilket ju egentligen är samma sak. Men "dator" används som du säger ingen annan stans. Ibland ser man att folk talar om en "data".

En generös och minnesgod vän?
Enligt ordboken kommer "dator" från ordet "dare", som betyder "ge" på latin. "Datum" betyder "gåva". Ger man bort många gåvor, kallas det "data" som vi ju också använder på svenska i betydelsen "fakta" En dator kan man då uppfatta som en apparat som har givits många minnen och bevarar dem och ur det minnet kan datorn ge oss många uppgifter. Till skillnad från skrivmaskinen som är helt blåst på minne.

En dator kan man alltså gärna beskriva som en givmild och minnesgod vän. Och som aldrig exploderar!

❀

OM några Macseniorer tycker att det är läsvärt med flera funderingar kring datorernas ordvärld, så fortsätter vi att skriva. Jag börjar från lärobokens början. Kom gärna med tips!
--------------

❀

Läsvärt nr 2 09-10-21 av Eva Söderlind
med kommentarer av Thomas Haug

Tankar om datororden "skärmstorlek", "Airport",
"Bluetooth", "LCD" och "pixel"

Hur mäter man storleken på en bildskärm?
"Lär dig använda DIN MAC! - från grunden!" uppmanar oss vår lärobok som vi använder i samband med höstens grundkurs.
Jag tar sikte på det där med "grunden", nollställer mig själv och lusläser varje stycke. På sidan 6 står det om datorn MacBook att den har en 13-tums skärm. Fram med tumstocken. Jag får det till 11,6 tum eller - mera begripligt - 28,8 cm på bredden och 7,2 tum eller 17,4 cm på höjden. Stämmer det?? Eller har jag fått ett måndagsexemplar? I ren desperation mäter jag diagonalen på skärmen och får då måttet 13 och en halv tum Ganska nära, men ett ganska korkat sätt att mäta en rektangels storlek, tycker jag.

Här kommer förklaringen,
elegant formulerad av Thomas: På tidigt 50-tal, långt innan någon börjat drömma om persondatorer, användes som bildrör i TV-apparater samma typ som man använde i elektroniska apparatet för display av snabba elektriska förlopp, så kallade oscilloskop. Eftersom jag var med på den tiden (jag har ju mina rötter i elektroniken), minns jag mycket väl dessa apparater. De bildrör som då användes var runda (koniska, för att vara exakt), säkerligen därför att sådana var lättare att tillverka än fyrkantiga. Det var då ganska självklart att använda skärmens diameter för att ange skärmstorleken. Det mesta av utvecklingen på elektronikområdet gjordes i USA och England, därav tummåttet. Självbyggare som var med på den tiden minns nog att man i mitten v 50-talet byggde TV-mottagare med cirkulära bildrör (13 tum var vanligt då!) och placerade en rektangulär mask framför skärmen av estetiska skäl.

När tillverkningstekniken utvecklades, började man tillverka rektangulära bildrör, och det naturliga sättet att jämföra bildstorleken mellan en gammal och en ny TV var ju att använda diagonalen i det rektangulära röret. Och så gör man än idag när det gäller TV och detta har smittat av sig på datorerna. Så om man har en rektangel med sidorna 11,6 och 7,2 tum, så blir diagonalen med hjälp av kamrat Pythagoras 13,6 tum. Vilket väl stämmer rätt bra med det du skriver. Inget måndagsexemplar, således.

Vad betyder "Airport" på datorspråk?
Sedan snubblar jag på orden "Airport" och "Bluetooth" och genast dyker nya bilder upp: en öppen balkongdörr mot friska luften och en gammal dansk kung Blåtand. Vad har de med min dator att göra?
Wikipedia hjälper mig att förstå. "Airport" har verkligen med rymden att göra: det betyder "trådlös nätverkskommunikation", alltså en sladdlös förbindelse i luften. Så härligt! Man kan bära med sig sin dator i skog och berg och till havs och ändå sända iväg och ta emot glada tillrop, serenader och de vackraste bilder. Eller tvärtom.
Att "Airport" också har betydelsen "flygplats" är inte en tillfällighet. "Port" betyder ju "hamn" och en rak översättning ger då "flyghamn". I mina öron låter det engelska uttrycket varmare och säkrare. Jag väljer hellre en trygg hamn än en platt plats.

Thomas ger här en fullödig förklaring
till begreppet "Airport":

"Airport" är Apples betecknng på det standardiserade protokollet för trådlös överföring, - det som i andra sammanhang brukar omtalas som Wi-Fi och av standardiseringsorganen fått beteckningen 802.11b (vidare utvecklade varianter heter 802.11g resp 802.11n). Jag menar ha sett att Airport är en Apple-specifik beteckning som därför officiellt och kommersiellt inte får användas på annat än Apple-utrustning, men vi kan ju kalla det vad vi vill privat. Apple tillhandahåller dels Airport-basstationen, en trådlös router som kopplas in på den punkt där bredbandsanslutningen från omvärlden kommer in i huset, dels ett Airport-kort som byggs in i Macen och som fungerar som motpart mot basstationen. Numera är visst alla Macar försedda med Airport vid leveransen. Vad jag vet, är standarden helt öppen, så att vem som helst utan att betala licensavgifter kan tillverka utrustning som arbetar enligt den standarden.
Att Apple valde att kalla utrustningen för Airport var rimligtvis för att väcka associationer till den "luftburna" överföringen, och var knappast en tillfällighet. Redan i flygningens barndom kallades flygplatserna för något som hade med hamn att göra, som t. ex. tyskans Flughafen, vilket det heter än idag. Detta till skillnad mot båthamnarna. Hur kan en forntida blåfärgad tand ha hamnat i våra Macar?
Svårare har jag att begripa vad vikingakungen Harald Blåtand har gjort för att överleva med sitt namn in i vår tid. Han levde på 900-talet, utvidgade sitt rike och blev kristen då han gifte sig med Tofa, som kom från ett östligt, slaviskt rike. Enligt modernaste forskning hade han inte missfärgade tänder, utan Blåtand var namnet på hans berömda svärd, som hade en blånad klinga.
På datorspråk är ordet "Bluetooth" ett namn på en standard för trådlös kommunikation mellan olika enheter, till exempel mellan en mikrofon - eller ett tangentbord - och en dator. "Bluetooth" har en egen symbol som ser ut som en lite tilltufsad fjäril, med två vingar och två sneda ben. Försök att rita den!
"Bluetooth" föddes på 1990-talet i Lund och skapare var Sven Mattisson och Jaap Hartsen. Kanske de två ville hedra en vikingahjälte, som bidrog till den kulturella utvecklingen på järnåldern, då hela Skåne var danskt.

Här kommer Thomas kommentarer:
Bluetooth var ursprungligen en Ericsson-standard som kom till på Ericssons forskningsavdelning i Lund för att möjliggöra för mobiltelefoner att kommunicera med varandra på korta avstånd.
Senare har den kommit att användas även för datorer. När det gäller frågan varför Harald Blåtand fick ståta med sitt namn, hänvisar jag till Sven Mattissons beskrivning på sidan 204 i Ericssons bok "Att förbättra världen". Det verkar som om Frans G. Bengstsson och ölet i Toronto har en stor del av äran.
Både Airport och Bluetooth har tillkommit för att möjliggöra för användarna att slippa sladdar som annars ställer till med så mycket besvär. Jag har inte följt utvecklingen så noga, men det jag har uppfattat är att Bluetooth, som ursprungligen var ett rätt långsamt protokoll, numera har snabbats upp kraftigt, liksom även Airport. Det finns en förklaring till allt, även till "Lcd" och "pixel"!
Nu har jag hunnit till kapitlet om bildskärmar och förkortningen "Lcd", förkortning för "Liquid Crystal Display", eller på svenska ungefär "bildskärm med flytande kristaller". "Display" har en häftigare klang än det svenska ordet "skärm". Det är något som man skyltar med, ("window display" betyder "skyltfönster"), något som man "ståtar" med. Inte så underligt, då skärmen i datorn innehåller flytande kristaller!
Och så skönt att kunna konstatera att strålningen från Lcd-skärmarna är minimal. För jag minns hur ryktet gick i datorernas barndom ...
Varken tomtenissar eller värmeelement utan mikroskopiska punkter
Vad ser vi nu på skärmen? Där finns fullt med små "pixlar" - inte att förväxla med "pixies" som betyder "tomtenissar". "Pix" eller "px" är pluralis av ordet "pic", som i sin tur är förkortning av ordet "picture", och "el" är förkortning av ordet "element". "Pixel" eller "px" är alltså förkortning av "picture element". Man kan översätta "pixel" med "bild-element" eller "bildpunkt" och med det menas det minsta element eller den minsta punkt, som en grafisk bild byggs upp av. Men det där med "tomtenissar" är kanske inte så tokigt egentligen. Man kan lätt föreställa sig fullt med mikroskopiska tomtenissar i olika färger som rör sig över datorskärmen, grötar ihop sig och sprider sig plötsligt åt alla håll och bildar bokstäver eller figurer, precis som vi vill.
De är otroligt många: "Megapixel" = en miljon pixlar , eller "Gigapixel" = en miljard pixlar eller "Terapixel" = en biljon pixlar. Här får de forntida måttenheterna "Mega", "Giga" och "Tera" ange hur tät bilden på skärmen är.
Och begreppet "grafisk bild" har sin rot i det grekiska ordet för "skriva", nämligen"grapho" och med grafik menas olika metoder att mångfaldiga en bild genom tryckning. Det gäller till exempel för träsnitt, litografi och även serigrafi och nu i datorer med hjälp av tomtenissar, förlåt, datorpixlar!

Thomas avslutar mina flimrande tankar med exempel på hur vårt språk övertagit de engelska orden inom många områden. Eller är det engelskan som har övertaget? Tål att tänka på.
Detta rör väl egentligen den tilltagande angliseringen av språket. Det är givetvis det amerikanska inflytandet vi ser resultatet av, och det är inget att göra åt det. (Vi hade naturligvis lika gärna kunnat hitta på ett svenskt ord för pixel, och en direkt översättning vore ju "bild-el" d. v. s. "bildel", vilket kan missförstås som en del till en bil.) Jag tror inte någon kan stoppa denna utveckling. Men det är inget nytt, vårt språk innehåller en massa mer eller mindre försvenskade lånord, och detta har pågått i tusen år. Ett äkta svenskt ord i databranschen är "dator", ett ord som inte tycks finnas någon annan stans. Det är kort och det är väl därför det slagit rot. Men det finns få exempel på accepterade svenska databegrepp. Orden mega för miljon, giga för miljard och tera för biljon har använts länge i elektrotekniken, och får väl sägas ha slagit rot.
Men själva begreppet "bildelement" (utan förkortning till pixel) är inte nytt. Faktiskt har det funnits lika länge som man har använt raster för att framställa bilder som inte kan visas med bara streck i tryckt skrift. Om man tittar på en tidningsbild så ser man ju rastret tydligt.

❀

Läsvärt nr 3 09-10-21 av Eva Söderlind
med kommentarer av Thomas Haug

Tankar kring datororden "Moderkort", ""Processorn", "RAM-minne", "grafikkort", "Hårddisk" och "Optisk enhet" "Moderkort" och "Den snabba Processorn", (CPU)

Tänk att datorn har ett moderkort! Det låter nästan kärleksfullt. Det stämmer. För i moderkortets famn sitter hennes otroligt begåvade och väluppfostrade barn: Processorn, RAM-minnet och Grafikkortet är nog de viktigaste. Via kablar håller moderkortet också god kontakt med bland andra Hårddisken, den Optiska Enheten och några till.
Vi börjar med "Mikroprocessorn" som är ett annat passande namn för "Processorn". Jag väljer att kalla "Processorn" för "hon". Hon har ett förkortningsnamn också: "CPU" som står för "Central Processing Unit", ungefär "Centralt placerad bearbetningsenhet". Processorer finns i de flesta apparater, från kaffebryggare till flygplan. Det är de som sköter hela maskineriet.

Vår datortös sitter där i moderkortet och lyssnar in alla önskemål som kommer till henne. Och snabbare än blixten utför hon alla uppgifterna. Hon hämtar olika instruktioner, bearbetar dem och utför de insatser som behövs. Och hela tiden har hon ögonen på sig, för det fins ett mått på hur många uppgifter hon ska klara av per sekund. Om hon klarar av "1GHz", ("en miljard Hertz") betyder det att denna flinka processor kan utföra en miljard uppgifter i sekunden. Imponerande!
"Hz" står där för att hedra en tysk fysiker, Heinrich Hertz, som på 1800-talet forskade kring elektromagnetiska vågor.

Thomas klargör det hela:
Bara en nog så väsentlig sak: Hertz forskade om elektriska vågors utbredning, d. v. s. det som vi i dagligt tal lite slarvigt kallar trådlös kommunikation. När det gäller ljud, är vår uppfattningsförmåga, eller rättare sagt örats, frekvenser mellan ungefär 25 och 16000 svängningar per sekund, medan man i radiotekniska sammanhang arbetar med avsevärt högre frekvenser, nämligen från några hundra tusen svängningar per sekund och uppåt.

En innesmästare vid namn "RAM-minne" eller "arbetsminne"
I Moderkortets knä sitter också "RAM-minnet". I våra Macar - förlåt, i min inbillning - har det tagit skepnad av en otrolig minnesmästare. Detta minne träder i funktion då vi sätter på datorn, och det är det vi använder när vi arbetar med datorn.

"RAM" är förkortning för "Random Access Memory" och är inte lätt att översätta begripligt. "Random" betyder ju "slumpvis" och det låter för mig lite underligt att man kopplar ihop slumpen med minne. Men Thomas Haug förklarar så här: RAM är en form för minne där processorn kan plocka upp innehållet i godtycklig cell utan hänsyn till var den ligger i minnet.

Jag förstår! Processor-tösen och minnesmästare samarbetar! I RAM-minnet kan Processorn blixtsnabbt få tag i rätt minnescell - eller skapa en ny . Varje minnescell är direkt avläsbar. Därför beöver datorn inte läsa av en massa andra minnesbitar som sitter frmför eller efter. .
Min dators RAM-minne är 2 GB, som är förkortning för "2 GigaByte", dv 2 miljarder Byte. "Byte" är den minsta informationsenheten som datorn arbetar med. En Byte består av 8 bits eller bitar. Och en bit är i sin tur den minsta informationsenheten som existerar. Men datorn arbetar inte med så små enheter utan med information i buntar om 8 bitar. En bit kan ha två lägen, signal (ett) eller inte signal (noll). Tänk åtta koppartrådar som ligger platt jämte varandra, det kan gå ström i en tråd (1) eller inte (0). Om man vill skicka siffran 5 skall det vara ström i den första och tredje tråden, räknat från höger. När datorn läser av, läser den alltså 00000101vilket är 5 på datorspråk. Ju större arbetsminnet är, desto fler program kan man ha öppna samtidigt och desto snabbare går processen.

En kulturarbetare med namnet "Grafikkort"
Som granne till minneskonstnären sitter en livlig person i färgglad rock och basker på sned, en skicklig bildkonstnär med det enkla namnet "Grafikkortet", en flitig konstruktör som ansvarar för hur bilden på bildskärmen ter sig. Kortet skickar en videosignal till bildskärmen, och ju flera pixlar, desto bättre upplösning, dvs desto finare detaljskärpa, och ju bättre färgbehandling, desto bättre bild. Bilden är inte statisk, den ritas om ideligen. Den frekvensen mäts också i Hertz. Visst kommer vi alla ihåg att Hertz anger antal svängningar per sekund? Ett värde på 75 Hz betyder att bilden ritas om 75 gånger per sekund. Bra jobbat, bäste artist!

"Hårddisken" är den vi kanske mest hört talas om
Hårddisken är kabelansluten till moderkortet. Det är en stor och kraftig och något långsam medlem i datorfamiljen. Jag kommer att tänka på ett stort och inbjudande skafferi med både lockande fyllda hyllor och andra tomma, som erbjuder plats för helt nya och spännande maträtter eller drycker. Det är bara att gå in, klicka på det man vill ha och flytta över det till skrivbordet och arbetsminnet.

Thomas verkar gilla skafferi-liknelsen:
Ingenw dålig analogi. Det är faktiskt mycket träffande, - skafferi (om någon numera vet vad ett sådant är) har ju stor kapacitet, men det kan ta lite tid att leta fram det man vill ha.
På hårddisken lagras allt som sparas skall: alla program och alla andra enheter som vi har inprogrammerade eller själva skapat. För att spara på utrymmet är en del program komprimerade. Bilder, musik och film kräver stort utrymme.

Thomas har goda råd om komprimering:
Det är nog mindre vanligt att man komprimerar det som ska läggas på hårddisken. Gör man det, tar det mera tid att hämta ut det igen, för det ska då packas upp. Det är betydligt vanligare att komprimera det som ska skickas i väg nånstans, t. ex., över Internet eller om man ska skicka en CD eller DVD. Då kan det vara värt att spara tid eller utrymme.
På min hårddisk kan jag spara ned 56 GB, dvs 56 GigaByte, eller 56 miljarder Byte. När en person frågar - Hur stor hårddisk har du? då menar personen inte de yttre måtten utan hur många GB som kan sparas på den, dvs kapaciteten. En hårddisk på 300 GB kan ha samma utvändiga mått som en på 56 GB. Min hårddisk har en storlek på 55,89 GB.

Optik och laser har ett helt eget "bo" i datorn
På tangentbordets högra kortsida på min dator finns en smal springa som via en inre kabel hör ihop med moderkortet. Ingången leder till datorns "Optiska enhet", som är skapad för CD- och/eller DVD-skivor. "CD" betyder "Compact Disque". - "DVD" är förkortning för "Digital Video Disc".
"Digital" kommer från det gamla latinet, där det betydde finger och/eller tå. På den tiden räknade man ofta på fingrarna. - Det går för sig nu också! - Det engelska ordet "digit" betyder "siffra", och där har bland andra datorerna hakat på. De räknar bara med ettor och nollor, som sätts ihop på så finurligt sätt att de kan överföra både ord, bild, konst, musik, film, tabeller, ja, nästan vilken information som helst. Ofta till och med trådlöst. Tala om trolleri i den högre skolan!
De silverglittrande skivorna kan man läsa av eller spela upp, eller gravera in ny information på med hjälp av den optiska enhetens laserstråle. De två olika skivorna har olika lagringskapacitet. CD-skivan rymmer 700 MB, t.ex 80 minuter film, DVD-skivan däremot hela 4,7 GB, vilket motsvarar 2 timmar filminspelning.

Thomas får avsluta kapitel 3 med ännu ett gott råd:
Man kan använda dom som fågelskrämma också när man ledsnar på innehållet i dom. Det gör vi, och det verkar inte spela någon roll vad det är för musik på dom. På sid 10-11 i läroboken finns mycket information om detta. 

Skicka gärna in synpunkter om språk/ om livet med dator eller något annat av intresse för oss Mac-are, som tillsammans har ett ganska brett intresseregister.

❀

Upp på sidan!